Jag lyckas verkligen inte sticka hål i bubblan som omger D. Det gör mig så frustrerad. Det är som om det bara är han som existerar.
Igår kväll kom D på att vi för ett par veckor sen hade berättat för honom att Expert ska gå i konkurs och därför säljer allt billigare, för det hade vi läst i ett reklamblad. Eftersom D sparar till en ny dator. Men då hade han ett svalt intresse av att följa med och kolla i butiken.
Men igårkväll kom han alltså på det. Och frågade oss vart reklambladet fanns. Vi svarade: antingen i tidningskorgen eller så har vi slängt det.
Givetvis blev han sur på oss och sa: ni slänger allt! Leta upp det! Jag vill kolla på datorerna..
Jag kände att detta inte var bra. Såklart sa jag till honom att han kan titta efter själv. Såklart gjorde jag saken värre. Han började elda upp sig...
Resten behöver jag inte berätta.
Varför når jag honom inte?
Han meddelar aldrig oss vad han gör efter skolan.
På måndagar spelar han trummor. I måndags försökte vi få tag på honom för att skjutsa honom. Han vägrade tala om var han var. Tills det var för sent för att åka till lektionen. Då talade han om vart han fanns (hos H såklart) och att han är hemma kl 21.30.
När han hade kommit hem så hade han inte alls ätit hos H som vi trodde. Jag sa att han kunde ta mackor.
Nej! Jag ska ha riktig mat!
Nej den här mamman la sig inte. Som tur var hade vi en billys pirog....
(som nöd, vi har haft nytta av det när D börjat elda upp sig för att maten som vi lagat inte fallit honom på läppen. Istället för härdsmälta fixar vi en eller två billys åt honom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar