Otur.

Ensam med alla 3 barnen idag. Äldste tjatar om sin datormus (som sambon gömde igår kväll så att han inte skulle kunna surfa på natten)

Dottern har en hög feber nära 41 grader och mår rätt risigt. Försöker få en tid på vårdcentralen.

Lillebror vill leka och har det tråkigt. Alla tre pockar på min uppmärksamhet - samtidigt - och jag försöker balansera min energi samtidigt som jag försöker få tag på sjukvården.

Har iallafall lagt pussel med lillebror och dottern tittar på film. Försöker få i henne lite vätska i omgångar också.

Hoppas att jag snart får veta var datormusen är så att storsonen slutar låsa sig på mig och vara sur.

Så!

Pallar inte ikväll.

Nu pallar jag inte mer.

Sonen bara blir ännu mer svullen. Han går inte ut. Ingenting. Struntar fortfarande i våra hemmaregler. Jag orkar inte ta itu med honom just nu. Jag (såklart också sambon) tar honom på bar gärning på nätterna, vi försöker få honom att sova. Gömmer undan allt surfbart. Han sover bort halva dagarna.

Sambon sover illa på nätterna och behöver också sova längre på morgnarna.

Dottern med adhd vaknar på morgnarna och då är det fullt pådrag. Är lillebror vaken så blir det ett liv.

Jag blir påmind om deras behov av uppmärksamhet hela tiden. Det ska fixas här, det ska fixas där.

Jag kryper på golvet och torkar undan smulorna efter alla, men främst från dottern som leker med bröd i händerna. Hon kramar brödet så att det smular. Jag säger såklart till. Flera gånger om. Någon gång har hon själv torkat upp. Jag torkar upp oftast. Detta är en av alla mina arbetsuppgifter hemma. Visst alla städar mer eller mindre. Men lägg till såna här saker. Det är lite extra utöver det vanliga.

Dottern blir också frustrerad när nåt är "fel" i hennes ögon (samma som storebror förstås)

Ikväll satt jag ensam i köket (sambon är iväg med kompisarna) och försökte ta igen mig en stund. Jag kände en massa smällar. Gick in i vardagsrummet och kollade. Ja dottern med lillebror höll som bäst på att slå in den stora platt-tv:n i väggen! Det blixtrade om tv:n.

Jag kände att nu rann mitt tålamod iväg totalt så jag tog upp henne och sa att nu är det dags att sova. Hon somnade faktiskt efter en stund, men hon var arg först innan hon gjorde det.

Nu knyter det sig i magen. Jag borde haft mer tålamod. Men det var nog.

Nu skall lillebror lägga sig också.

Sen måste jag ta itu med storebror också.

Och nätterna är usla.......

Jag har i några veckor känt lite då och då att solen försvunnit bakom molnen. Lite alltmera på sista tiden. Känner mig som en tjock zombie som knappt orkar nåt längre.

Jag funderar på www.ptonline.se ni vet. Olga Rönnberg. Mamma Fitness Sweden. 900 kr 1 månad. Hade varit en liten chans. Men det är pengar som jag egentligen inte har. Det får jag spara till. Jag har sett massor av bilder på Olgas baksida "mamma fitness" där många mammor som sett ut som jag, blivit fina.

Nåja. Idag tog jag en nästan 4 km promenad ner till viken. Ganska skönt. Min lungäcksinflammation har blivit bättre.

Bah!

Att komma till insikt

Att komma till insikt om saker kan ibland vara svårt. Tufft. Känslomässigt.

Jag känner att jag bär. Och så länge som jag gör det så brister det inte.

Men nu har jag brutit ihop ett par gånger.

Jag förstår att jag bär ännu mer än jag egentligen klarar.

Så jag håller nu på att komma in i en process.

Familjens bästa går i första hand. Men det är också viktigt att jag får möjligheten att återhämta mig.

Just nu håller jag på att reda upp saker och ting. För att underlätta för barnen. För att vägleda dem. För att de ska ha det så bra som möjligt. Jag kräver - försiktigt ibland, tuffare ibland - för att barnen ska f ha det bra. Jag möter på förvånansvärt bra bemötande. Faktiskt. I de allra flesta av fallen så har det gått bra. Jag tror att det är för att jag VET deras rättigheter och för att jag anpassar kraven så att de inte blir till anklagelser för någon.

Men bara det tar musten ur.

Och så lite mer lycka.

Fick just ett långt mail från en av hans lärare som han har i ma och no.

Sonens kompletteringar har gjort så att han nu är godkänd i kemi och biologi. I matten har han lite mer att jobba på men han är godkänd där också.

Och så berättade sonen att han hade betyg B i engelskprovet. Men det kanske jag redan har skrivit om?

Det tåls att nämnas flera gånger!

LYCKA!

Dags för de blyga tårarna.

9Alla tårar som samlats i några månader har börjat sippra ur. Både av vanmakt och frustration. Igår grät jag en smula av maktlöshet.

Men idag handlar tårarna om glädjetårar.

För sonen berättade idag att lärarna på skolan kommenterat att saker har blivit bättre nu.

Allt det arbete som jag (somnstöd) och sonen (när han inte protesterar) lägger ner på skolarbetet tycks nu börja ge lön för mödan.

När sonen berättade detta och att han fått betyget B på engelskprovet.

....så började jag gråta.

Och var så glad. Jag kramade honom, vi gjorde high five och jag känner att nu kanske det finns hopp. Att saker kan bli bättre.

Sonen har slutat med Fluoxetin

Hans ben och fötter var rejält svullna. Vi tvingades trappa ner och sen sluta med att ge honom Fluoxetinet.

Välkom tillbaka rigiditet, låsningar och aggressioner.

Igår skrev jag ett frustrerat mail till hans läkare.

Ja, vardagen med det här är inte särskilt trevligt.

MEN! Igår efter en härdsmälta pga plugg inför ett biologiprov idag - så var det ganska roligt att förhöra honom inför provet. När allt lugnade sig. Jag mutade med choklad också.

Dottern med ADHD är orolig och stressad av någon anledning. Håller henne hemma på grund av en förkylning + lite annat men också för att hon ska få vila lite från förskolan.

Jag kan inte förstå min son.

Storsonen vägrar bli styrd. Han vägrar följa regler. Han vägrar göra läxor. Han vägrar äta den maten som jag lagar till familjen. Han vägrar duscha eller borsta tänderna. Han gör precis som han själv vill. Kvällarna slutar ofta i utbrott då han måste stänga sin dator kl 20:30. Detta är en regel som vi haft länge. Men sak samma. När han haft sitt utbrott för att han måste stänga datorn så går han ner och tittar på tv. Och sen vägrar han sluta titta på tvn. Klockan går. Och han ska lägga sig kl 22:00 som egentligen är lite sent ändå. Men detta vägrar han också.

Jag har länge undrat om han har nåt slags trotssyndrom.

Han trotsar inte andra vuxna vad jag tror. Så då kan det inte stämma med trotssyndromet då.

Det kan också vara för att han vägrar bildscheman. Bildbeskrivningar. Scheman. Han vägrar tidshjälpmedel.

Hur fan ska jag göra?

Ikväll var det ett sånt utbrott att även jag fick det. Jag pallar inte. Men nu sitter han äntligen med en skoluppgift. Jag sitter i rummet med honom medan han gör sin skoluppgift.

Först, innan han började, så blev det bråk. Sen spottade han på mig. Och knuffades. Jag var vädligt bestämd och arg. Det var inget bra. Ibland kan jag tappa tålamodet och tjafsa med honom. Inte heller så bra.

Men jag undrar vad i helvete jag gör för fel. Eller om han har såna svårigheter att det blir såhär. Jag sitter här och håller på att börja gråta.

Vad fan ska jag GÖRA?!

Han har ju sina svårigheter i skolan också. Vissa av lärarna har uttryckt att han beter sig mindre bra ibland. Han provocerar lärarna på lektionerna. Han kan tex "tappa" en penna i början på lektionen. Sen i mitten på lektionen räcker han upp handen och frågar läraren om han får ta upp sin penna.

Eller så börjar han rabbla om "Guds pappa" osv.

Detta var ett par exempel. Lärarna frågade mig på skolmötet om såna här saker var på grund av hans diagnoser? Jag svarade att det är svårt för mig att säga om det är diagnoserna eller om det är vanligt tonårspåhitt.

Fy.. Jag älskar min grabb. Men det är så svårt att förstå honom.