Ibland känns det som att det är jag och minstingen som är 4 år, som är "självgående" i vår familj på 5 personer, på morgnarna. Minstingen och jag vaknar ungefär samtidigt, klär på oss (han fixar det själv utan att jag behöver påminna honom) gör badrumsrutinerna och går ner till köket. Gör sig klar för dagis.
De andra tre behöver väckas, påminnas, väckas igen och sen påminnas om klockan, att det börjar bli bråttom...
Ofta åker jag hemifrån väldigt stressad. Och det tar den energi som jag borde ha till jobbet på förmiddagarna.
Som tur är så är jag duktig på att engagera mig så att jag sköter mig bra när jag jobbar, men sen är jag helt slut på kvällarna.
Tyvärr så sover vi som krattor på nätterna här också. Nu har det ju varit sommar. Förhoppningsvis blir det bättre sen när vardagsrutinerna är befäst.
