...ska vi göra en ansökan till en aspergerklass. Jag har varit på besök på den verksamheten och det de hade att berätta om den var bara underbart. Innan jag var där, så var jag ärligt sagt tveksam om min pojke passade in där. Han är ju så högfungerande (men ändå inte...) Klurigt, med andra ord.
Men, efter att ha frågat massor och fått veta att eleverna individanpassas (såklart, det vet vi ju) utefter sina behov (ja det visste vi ju oxå) och får undervisningen anpassad (såklart) men att de också interageras med övriga högstadielever utefter sina behov (lät ju bra) och att de även kan skrivas in i en vanlig klass (wow!) syftet är att eleverna så småningom får integreras om de så vill och klarar av det (åh, vad underbart!) de är alltså inte fast i "lilla gruppen" för evigt..
Dessutom följer de LGR11 (nya läroplanen) och kan erbjuda undervisning i svårare och utmanande nivåer (tex engelskan, min pojk tycker det är alltför lätt och trist numera, kan redan allt)
De äter i en egen liten matsal inne på fritidsgården (som är tom) och hämtar maten från matsalen i färdiga lådor (dock färskvara, personalen lägger maten i särskilda fack i lådorna, så att maten inte blandas) eftersom de flesta av eleverna där är väldigt kräsna med maten + behöver lugn och ro (herregud, detta hade min pojk behövt redan från förskolan)
Toaletterna - de är vana vid att eleverna har någon form av problematik kring toabesök etc. Rektorn har tillochmed, på sin gamla arbetsplats, gjort rent toaletterna innan någon elev skulle gå in där - för att toalettrutinerna skulle fungera..
(detta hade vi absolut behövt redan från dagis....)
Ja, det är bara lite från den verksamheten. Jag satt och förbannade att vi inte fick diagnosen tidigare, för en sådan här verksamhet hade gjort så att min son sluppit sitt dåliga självförtroende, sluppit bli mobbad, slagen och sluppit skammen med blöta eller bajskletiga byxor, sluppit vilja ta sitt liv för att han var så ensam... (detta var på lågstadiet i en gammal skola, innan vi flyttade till mellanstadieskolan som har gjort så bra för honom)
Ett problem.
Min son vägrar gå i en liten grupp. Han vägrar acceptera sin autismdiagnos.
Ja, snacka om högfungerande men ändå inte. Det är som om det blir en kulturkrock, en konflikt inuti en själv. Måste vara väldigt jobbigt!
