Varningar

... varit på utv.samtal på D's skola.

Hans svårigheter är påtagliga enligt min mening.

En av lärarna tappar tålamodet med D och är dryg mot honom. Givetvis har jag tagit upp det på utv.samtalet och markerat att det inte är OK!

Han har några varningar i några ämnen.

Och hög frånvaro.

Nu har jag kontaktat hans läkare för att jag klarar inte att hantera detta ensam längre utan behöver hjälp med att prata med D.

Läkarens förslag är att vi alla tre (jag, D och läkaren) ska prata igenom olika strategier. Och att vi skall tala om för skolan vilka diagnoser D har.

Så här skrev läkaren:

"Som det är nu straffar han ut sig genom sitt beteende, inte sina diagnoser"

Lördag.

1 barn är instängt på sitt rum med äckliga "samma" tshirt som hen haft i ngr dagar. Utom underkläderna som byts titt som tätt och alla byxorna är i tvätten. Men inge tandborstning, flottigt hår... och dataspel.

1 barn har de senaste veckorna inte velat göra nånting. Bara titta på filmer. Vill inte göra några aktiviteter ute alls.

1 barn vill gå ut hela tiden.

Och idag är jag själv med barnen. Jag lyckades efter nån timme få iväg oss till sjön för att mata änder. Sen köpte vi lördagsgodis i mataffären. Yeah!!!!

Nu är mellanbarnet rastlöst och ska äta hela tiden..... Försöker locka med aktiviteter men nej. Inte ut igen alls! Mackor..... ska de va! Och film. Nej säger mamman bestämt.

Minstingen hjälper till och försöker övertala mellanbarnet att komma med ut. Men nähä.

Däremellan tvättar jag. Och plockar undan. Och lägger in. Och slänger papper, tidningar samt skräp.. Och funderar ut hur eftermiddan ska lösas.

Familjeliv that is! Fast det är ganska mysigt ändå. ♥

Saknar dock ett stort matbord och flera stolar i finrumsdelen av vardagsrummet. För då hade jag bjudit hit lite vänner på middag och vin ikväll. Ungarna kan titta på film i soffdelen av vardagsrummet. Perfekt!

Får fortsätta hålla utkik på blocket.se

Nej nu ska jag sluta micropausa med mobilen och försöka få igång de små med nåt kul. Kanske lite pyssel?

Kraaaam

Varför nu?

Sitter på ett tåg som tar mig från vår stad.
Får ett mail från sonen.

Inget busskort. Inga pengar. Sambon åkt hemifrån till jobbet. Sonen hemma och har panik. Vet inte hur han ska ta sig till skolan. Rädd för att missa spanskan.

Jag säger att han kan cykla.

Detta medför flera mail oss emellan. Han är rädd för att cykla fel. Cykla vilse. Inte hitta. Hans senaste mail löd:

Men mamma. Jag är rädd!

Varför sitter jag på ett tåg just nu. Jag borde vara där och hjälpa honom!
Finnas. Stötta.

Nu har jag inte hört från honom mer. Antagligen förslker han nu cykla till skolan ändå. Jag hoppas att han inte cyklar på stora vägen... jag instruerade honom noga, flera gånger, att cykla på cykelbanan invid stora vägen.

Snälla! Låt det här lösa sig! Låt sonen lyckas nu! Så att han kommer tilö skolan (har en del frånvaro där) och att han cyklar rätt och känner sig lugnare/modigare)

Cyklar han vilse så sa jag att han skulle fråga nån om vägen. Antingen till skolan eller hem igen.

Jag har en sån knut i magen nu.

Update.

Han är inte i skolan enligt det automatiska meddelandet i Infomentor: D har haft ogiltig frånvaro.

Nu åker sambon hem igen från jobbet för att leta efter D.

Jag känner mig så oerhört maktlös nu där jag sitter på tåget långt ifrån hemmet.

Jag kanske inte borde ha åkt. Men det är ju en tjänsteresa. Jag måste..

Fan.