S Note-anteckning.

Dagens plan

Jag tänker idag försöka få med mig D ut på en liten promenad. Vi saknar att ha en hund som är ute och går med oss - inte tvärtom. Så vi får masa oss ut.

Jag funderar hårt på om jag ska köpa en fiiin klänning som jag såg igår på Myrorna.

Lite förnyelse av en trött värkig mammasjäl är alltid bra.

Förresten! Igår var jag på en 80 minuters helkroppsmassage på en ställe som behandlar smärtor etc på olika sätt. Jösse, jag somnade till faktiskt. Och vaknade med ett ryck.

Jag var/är förkyld så när jag låg på mage på britsen och stoppade in fejset i hålet på britsen kände jag hur mitt innanmäte i öron-näsa-hals-området började rinna till. Jag vägrade snörvla till och tänkte att det som sker, får ske. Sen efter halva tiden vände jag på mig. Tvärtomeffekt - så jag rekommenderar er att INTE gå på massage i snuvigt tillstånd.. Eller åtminstone, kör avsvällande nässpray innan!

För övrigt så befann jag mig i himmelriket i ca 80 minuter innan jag återigen befann mig på Jorden.

:0)

Igår: 135 sidvisningar

Wow. Jag visste inte att så många läser här. 135 sidvisningar igår.

Undrar just om mitt bloggande berör någon. Eller utvecklar kunskap. Eller skapar förståelse. Eller.... eller..

Jag har liksom ingen koll på statistiken här. Jag bara skriver när det faller mig in att göra det.

Lite nyfiken är jag allt på er som läser här. Ni behöver inte kommentera. Jag har nämligen ett par nyfikna frågor. Om ni känner att ni vill svara så blir jag bara en glad sol. Eller nåt liknande.

1. Har du nåt barn med NPF, eget eller nån i din närhet?
2. Är min blogg intressant att läsa? Om, isåfall vad är det som intresserar?
3. Din kunskap om NPF, blir den större när du läser här?
4. Nåt speciellt inlägg som fasnat särskilt?

Tack å hej - leverpastej

Faran avblåst

... skojar lite.

Nej men kvinnan ville så gärna pusselipussa lillebror idag. Ja jag menar hon i den nya familjen som flyttat in. Så nu är faran bortblåst ;) Lillebror tycks charma folk men syrran är inte sämre - hon är bara lite väl snabb som en vessla och smiter iväg för att slippa närgånget folk ♥

Mannen min, my love är iväg och köper lite gott. Vi ska titta lite film ikväll när barnen somnat. Vi ska bara mysa.

D har fått sitt Fluoxetin, Circadin och Strattera. De medicinerna som faktiskt fungerar på honom. Och han själv bad om att få strattera igen efter en tids paus på prov. Så han märker själv att han har glädje av dem. Circadinet för att han inte ska vara uppe på nätterna. Fluoxetin för matrigiditet, låsningarna och utbrotten/aggressionen. Så kanske livet blir lättare nu.

Angående kedjehuset har vi nu en stor chans att köpa det......... ★

Fluoxetinet är hemma!

Nu har jag köpt Circadin, 3 askar för lite mer än 600 (räknas inte in i högkostnadsskyddet) och Fluoxetin.

D har börjat gå tillbaka till sin rigiditet kring maten nu så det var verkligen på tiden att Fluoxetinet är tillgänglig.

En roligare sak. Jag har hämtat mina nya glasögon. Två par. Ganska så häftiga. :o)

Jag är sjukskriven fram till 12 mars för njurstensbesvären. Så skönt! Att bara ta det lugnt. Hoppas jag. Få vila. Slippa tänka så mycket och hålla ihop på jobbet. Det händer så mycket annat ändå.

Kraaaaaam alles! ♥

Verkligheten

En medförälder är nu anmäld till socialen av grannen. På grund av barnens utbrott.

Jag är lite rädd för sånt här.

Det ÄR bra att omgivningen reagerar. För det FINNS utsatta barn. Sant!
Men sociala kör också sitt eget race. Många barn i Sverige blir LVU:ade när de tex inte går till skolan eller tros bli vanskötta.

Minns att jag var en smula orolig när sonen gick till skolan på mellanstadiet och hade samma kläder varje dag. Byxorna hade hål och det var lite smutsfläckar här och var. Håret inte tvättad med schampo alltid.

Det har varit (och är ibland än) en sån strid för de här sakerna.

Jag pratade då med sonens läkare om det. Hon sa att jag inte skulle oroa mig. Att det här är vanligt bland barn med npf. Att jag skulle prata med hans lärare om det.

Det gjorde jag. Och hon förstod!

Ibland hänger saker och ting på hur ödmjuk omgivningen är.

Yeah!

Imorse sa de hej till sambon. Så nu kan vi nog släppa det magonda för tillfället.

Det är verkligen inte lätt att gå på tårna kring D och hans humör.

D verkar inte ha varit på engelskan i förra veckan heller.

Va fan......!

Och inte har någon av de inblandade från skolorna svarat på mitt senaste mail med förslag på hur vi ska kunna tydliggöra D's schema och att vi gemensamt bör utforma någon handlingsplan.

Det som känns skönt är att svärmor har tagit del av mailet. Det är ett stöd och en styrka för mig.

Det är inte lätt som förälder, att vara besvärlig och kräva att ens barn får ett bemötande utifrån sina behov.

Jag skulle egentligen vilja skriva in honom i en ren aspergerskola. Helleborusskolan.  Har hört mycket gott om den.

Men det får D själv bestämma. Tids nog.

Och det hänger också på om vi lyckas köpa ett rad/kedjehus i den kommunen som vi vill bo i.

Den skolan finns där. Och det finns också ett gymnasium där.

Det finns faktiskt tre olika asperger/hfa skolor i den kommunen. Wow!

Sonen är så pass social att han behöver likasinnade.

Samtidigt som vi märker att han behöver stöd i de praktiska sakerna kring ämnena. Tjat..

Jag börjar sakna hans gamla lärarinna. Som han hade mellan klass 2 till 5.

Hon hade bra bemötande av honom. Och ställde upp utanför arbetstid. För att D inte skulle halka efter, om han inte hade förstått något under lektionstid.

Åh nej.

Igår verkade våra nya grannar nonchalera oss. Vetefan om det är inbillning men efter 2 försök från min sida att morsa på dem, sista morsandet var väldigt tydlig med ögonkontakt men nej. En kylig blick och undvikande tillbaka från båda. Sambon berättade att han råkat ut för samma sak, samma dag.

Shit. Är detta för att D hade sitt extrema låsning/högljudda utbrott i fredags. Och en kortare tids utbrott i lördags. Sent på kvällen.

Ont-i-magen.

Även fast jag försöker göra D uppmärksam på alla hans ljud så är han inne i affekten så att han inte uppfattar vad han gör och att andra hör - just då.

Gud, ge oss möjligheten att få ro. Och tur.

Jag är förvisso nästan ateist. Men nu känner jag mig en smula desperat. Skolan funkar inte och vi kan inte bo i lägenhet om D ska fortsätta med de här utbrotten. Småbarnen, speciellt L, orkar inte längre åka till förskolan.

Vi söker boende närmare förskolan.

Nå, gud, flåt för att jag ofta inte tror att du finns. Ibland, väldigt ibland så ber jag till dig ändå.

Vänner

Är viktiga. De här fick vi från några kära vänner. ♥

Fluoxetinet slut på lager

Beställt till måndag kväll.

Nepps

Nepps. To be continued från gårdagen var de.

Snart åker jag och småsyskonen och träffar vänner.

Andas...

Normalt liv.

Ibland önskar jag så in i helvete att vi slapp dessa här grejerna. Föräldrar till barn som är fungerande i det mesta ska inte klaga. Eller jo de får klaga. De vet ju inget värre. Men jag haaaatar när nån gnäller över att dens dotter slarvat bort en mössa i skolan.

Här är det sju resor fler saker som slarvas bort.

Poängen var iofs inte kläfesplagg. Men de hör till helheten förstås.

Det allra värsta är som alltid låsningarna och utbrotten.

Jag vill att vi ska ha ett normalt liv...

Det är kanske nån mening med att just jag fick just honom...  D är en fin grabb.

Men nu är jag en smula nervös över på vilket humör han är på när han vaknar.

Att riva tidningar

Det är lite lustigt. Jag har i några år försökt uppmuntra D att riva tidningar om han.är i affekt. Inne i en härdsmälta. Men han har tyckt det inte är hans grej.

Igår kväll rev han tidningen. Det.är precis vad jag tycker att han ska göra när han är så frustrerad.

..men han hade gärna fått ta en annan tidning för just den här tidningen satt jag och läste i.

Världens låsning

Spott x10. Skrik. Slag. Sparkar på inventarierna hemma. Hälla ut vatten över hela golvet. Riva tidningar. Slänga saker. Banka på nya gaming-tangentbordet. Hot om att han ska mosa mitt ansikte.

Kvällen har från kl 16.30 och fortfarande, kl 20.30 bara bestått av kaos. Detta för att hans egen planering blivit störd. Det är nämligen kontaktfamilje-helg. Pappan i den familjen har varit här för att hämta D. Men det gick inte.

Vi är bestämda i att D inte ska använda internet nu. Det är onlinespelet. Och D försöker med alla slags medel att få tag på internettillgången. Detta för att han skulle bryta sig ifrån och åka iväg med sambon.

D har stått på balkongen och hotat med att stå kvar därute tills han blir sjuk och därför inte kan åka till kontaktfamiljen. Han insåg väl att hotet bara drabbade honom och medförde ett huttrande. Men pojken är envis... När han upptäckte att hans mamma bara ryckte på axlarna så kom han in igen efter några minuter. (Mamman väljer att ignorera dåliga beteenden som spottanden och så) för att inte förstärka dem ytterligare. Ett lågaffektivt bemötande är otroligt viktig så sambon har fått ett par tillsägelser att gå ifrån för att inte elda på då hans tålamod var nära att ta slut. Mamman inflikade då: pokerfejs! Pokerfejs!

Ganska roligt att D gillar att vara hemma. Fast hade han fått ha sin egen dator hos kontaktfamiljen hade han åkt dit tror jag.

Nåja. Så är livet med en autist som är absolut oflexibel. Lägg till adhd:ns impulsivitet och...

Imorgon köper jag Fluoxetinet som tog slut. Fy fan. Aldrig mer glömma köpa medicin....

T G i F

Ps. D somnade av ren utmattning. Jag smög in lite melatonin i hans dryck också. För att få honom att bli lugn och trött.

Nyckeln

Som kan låsa upp sonens låsning. Jag behöver den. Nu. För jag vill sova. Och inte ha en stirrande kille vid sängens fotända. Som vägrar röra sig ur fläcken. Jag vet inte hur såna här situationer kan sluta. För det är olika.

Fluoxetinet är slut sen ett par dagar. Ganska så genast kommer aggressionerna och låsningarna.

Nu vet vi hur bra medicinen verkar!

Måste ta mig tiden att komma till apotekwt för att hätmta ut mer.

Lägger undan mobilen nu.

God natt!

Ett värdefullt tips!

Kolla in LARMappen

Praktiska saker kring ämnena

Ja just det. Det verkar vara just det här. Engelskan i den vanliga skolan finns inte med tydligt i D's resursskoleschema. Det är med men i en textrad längst ner på pappret på schemat.

D tycker att det är så rörigt med schemana. Han vet inte när han ska ha engelska efter schemaändringarna i januari.

Om det här stämmer bra. Ska då detta vara en orsak till att läraren inte har något betygsunderlag till D i engelskan.

Vems ansvar är det här?

Något fel gör jag

Jag tror mig försöka stötta mina nära och kära olika situationer. Men nåt gör jag fel. För det funkar nog inte ändå. Suttit och stirrat klart på datorskärmen. Utan att se vad det är som jag glor på. Dags att åka hem från jobbet.

gråtfärdig.com

Jag har fått nog

Vad i helvete ska det bli så många saker samtidigt för. Jag fick ett meddelande idag om att det är tveksamt om D kan få godkänt betyg i engelskan. På grund av frånvaron denna terminen. Närvaron måste bli bättre. För att det ska finnas ett betygsunderlag.

Va.. jag har ju meddelat att han har haft influensa.

Någonstans är det fel. Men vad??

Utbrott

Ja, utbrotten och låsningarna. Kombinera dem med varandra så vet du att du lever. Detta är inte roligt vare sig för den som har dessa och för de som finns i trygghetsnätet, dvs föräldrar.

Utbrotten i sig är ganska okej, inte så farligt illa. Om vi hade bott någonstans i ett hus inne i skogen. Då hade han kunnat skrika och härja när han är i affekt. Vi hade väntat ut det värsta.
Men i lägenhet funkar det ju förstås inte lika bra.

Det värsta är när han låser sig. Hans största och längsta låsningar har faktiskt kommit väldigt sällan sen han fick börja med Fluoxetin.

Men de mindre låsningarna och att han bestämt sig, punkt. Är lite besvärliga de också.

Funderar så på att införa lite mera krav på D efter sommaren. Först börja lite under sommaren då vi är i sommarstugan. Att han städar efter sig tex.

Härhemma funkar det inte alls. Han anser att allt är vårt fel. Att vi lämnat glaset med vätska i (till medicinen) hos honom och sen inte tar med oss/hämtar det senare. Och det slutar med att han har 5 glas 4 tallrikar m m på datorbordet. Efter mitt "tjat" om att han ska plocka med sig disken och lägga det i köket. Det blir.ändå vi i sluändan som gör det. Ibland gör han det själv.

Han totalvägrar att skölja disken under kranvattnet och att lägga det i diskmaskinen för att det är äckligt...
Om han klarar av att stå ut med att göra det hos nån annan (han håller ihop jäkligt bra) så tycker jag faktiskt att han ska kunna samma sak hemma. Men nej.

Ska prova diskhandskar åt honom.

Sen ska jag fixa smutstvättkorgar. En för rena kläder som han kan använda igen och en för smutsiga kläder som ska tvättas. Med namnlappar på korgarna.

Jag får försöka hitta någon väg till en lösning på de här sakerna.

Ja just det. Lägg till att han är...

Pretonåring!!!!!

Marlee Maitlin. Deaf gain!

Titta på Not hearing loss, deaf gain på YouTube

Folsyra minskar risken för autism

Hade jag haft andra förutsättningar kring graviditeten med D,

hade jag då inte behövt stånga emot tillgängligheten och förståelsen på förskola och skolor samt omgivningen?

I och för sig visade studien inte någon nämnvärd påverkan på asperger eller hfa utan det är framförallt den mer allvarliga formen av autism som minskades med 40%

Det står även att folsyra också påverkar barns språkutveckling positivt.

Okej jag spydde som ett såll från ca 3:e månaden nästan ända fram till 8:e månaden. Jag hade ingen aning om att jag hade en bulle i ugnen och det var inte heller planerat att jag skulle ha en heller. Alltså, jag menar att jag fick veta att jag var på smällen ganska sent. Inte så sent, så korkad är jag inte. Bara lite korkad. Jag trodde att kräkningarna och tröttheten var magsjuka för massor på den skolan jag då gick på var magsjuka. Det var när alla blev friska utom lilla moi som ständigt sprang på toa och spydde hade "magsjukan" kvar. Då rådde en person mig att göra ett graviditetstest.. Så jag fick veta lite senare än generellt. Därför ingen folsyra. Och när jag började ta såna tabletter hade jag kräkningarna. Så pillrena bet väl inte sig kvar i mitt innanmäte.

Är det därför D är superduktig på språk och datateknik, vill gå iT-gymnasiet men kan/vill knappt ta hand om sin egen hygien och hans trotsålder har inte funnit sitt slut -än- sen 2 årsåldern. Alla barn trotsar vanligtvis i perioder.

Det måste ju vara mitt fel att han blev som han nu är.

Eller så är det något arv.

Eller så var det p-pillrena som jag fortfarande tog, i ovisshet.

Eller är det för att jag inte knaprade Folsyra.

Eller så är det min uppfostran. Jag fick en gammal bok med posten nyligen från en nära släkting. Om uppfostran av barn. Den har gått i arv. Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det. Jag har ju två blyga barn med NPF och en livlig glad ubersocial lillebror till dem.

Alla tre är så olika och det här med uppfostran ställer oss in i olika dilemman. D och L behöver en kravanpassning, dvs deras miljö och omgivning bör kravsaneras när de inte mår bra. Sen sätter man upp kraven bit för bit.

Kraven ökar när det är dags för skola. De flesta av barnen med NPF mår sämre ju längre tid de vistas i skolan med alla de kraven och den pressen som ställs på dem både på lektionerna och i det sociala.

Hur fan fostrar man tre alldeles olika individer?? 1 låser sig och man måste försöka låsa upp. Jag har börjat införa ett lågaffektivt bemötande - dvs när D får sina utbrott så backar jag ur både situationen och fysiskt - jag ger honom en frizon på 2-5 meter. Lämnar jag frizonen och går iväg följer han efter mig.

2:an är lättare att kompromissa med. Just nu verkar hon vara i en stress eftersom hon visat mer humör hemma och tål inte mycket krav. Jag har meddelat förskolan i förra veckan att hon uttryckt att hon känner sig lite ensam och att alla barnen är arga på henne. Nu på fredag ska jag prata med personalen där och se om det skulle finnas något som kan vara orsaken till hennes beteendeförändring. Jag vet att de har en ny vikarie istället för specialpedagogen som är mammaledig. L har gått till en annan avdelning och kramat sin gamla fröken (världens lugnaste, pålitligaste och ordentligaste människa, en trygg klippa för både föräldrar och barn) Jag har fått höra från två olika källor (varav en är från min sambo) att hon går dit och kramar fröken K. Kanske hon behöver tanka lugn och trygghet då? En teori..

Att ha en sjuk D har inte varit så lätt. Han har nämligen badat i flera timmar igår. Det är det enda som D anser fungerar. Första badet försökte han med redan 04.30 igår morse. Jag sa nej och efter en tids tjafs försökte jag leda honom till sitt rum - fysiskt - och det var ett misstag jag gjorde. Jag var trött och hade smärtor och feber så jag orkade bara inte.. Sen fick han bada ca kl 7 tror jag. Och sen i flera timmar sammanlagt. Lägenheten fick en högre fukthalt. Nåja det är väl bra för astman iallafall.

Imorse vaknade D och mådde bättre förstod jag. Genast började han bli sig lik. För han gled in i sina vanliga rutiner... Jag saknar honom nu när han stänger ut mig och allt annat. Det var mysigare att ligga nära honom och ha honom i vardagsrummet i soffan. Bara hänga så där mysigt.

Vi håller på att ge bud på ett friliggande kedjehus. Helt perfekt. Mycket lugnt och barnvänligt med små söta gator och lekplatser. Och simbassänger! Jag älskade området när jag åkte dit för att titta. Där finns också ICA och busshållsplats på promenadavstånd. Huset i sig är jättefint men tapeterna och färgerna vill vi ju såklart ändra. Och riva köksväggen för en öppen planlösning. Men det är en liten vägg så det är inte mycket arbete. Planlösningen är perfekt för just vår familj.

Vi får väl se om vi ens kan köpa det. Det är lite olika faktorer som spelar in. Allt måste klaffa. Vi behöver ett flyt nu. Vi har drabbats av extrem otur de här månaderna. Just nu är ingen av oss föräldrar lyckliga. Vi är trötta men också tyngda av allt otur som vi haft. Solen ska skina men frågan är när.

Det är ju bra att vi vet att vi älskar varandra i vår familj. Ja till och med D vet det. Han säger ju inget om sina känslor men jag pratade lite med honom och jo äntligen kom det fram att han saknade oss föräldrar. Vi har på sista tiden knappt haft någon egentid med D. Lillebror är svår att få att somna på kvällarna. L är trött efter förskolan och det märks. Speciellt när hon blir så trött att hon inte vet vad hon gör.

D har inte betett sig acceptabelt på sistone. Vare sig med skolan och med oss. Och med kompisen K. Och mot lärarna. Och mot K's mamma. Det känns som att han inte riktigt greppar det hela med K. Jag hade ett  samtal med D om K. Att D och K gör saker som inte är bra. Som att ljuga skolka köpa (förhoppningsvis) energidrycker etc och strunta i vad andra tänker och säger, bla lärarna och föräldrarna. Jag sa åt D att hans bästisar H och S inte går med på de sakerna. Att D kan göra som dem. Dessutom kan det också göra så att även K lägger av. D sa då att det inte spelar någon roll. K skulle fortsätta oavsett om D var med på det eller inte.

Ja. Jag hoppas hoppas verkligen att D inte börjat låsa sig på K......

Ni som har sett Twilight. Jacobs klan. Vargarna. De "präglar" sig på nån. För livet om de inte präglas på nån annan senare. De präglas på en enda person. Det kan komma plötsligt när de träffat på "rätt" person. Det är inget som de kan styra över själva.

Tänk er låsningen som en sorts prägel.
När D var två år gammal var han låst vid Adam på förskolan. Men då gjorde det inget. De var bara så söta tillsammans. Det var bara Adam som gällde.

Sen när D var 3 till 5 år gammal var han låst på Filip. Det skapade tydligen lite obekväma situationer för dagis hade samtal med mig om det. Jag skulle prata med D hemma om att D också skulle kunna vara med andra barn. Fröknarna på förskolan uppmuntrade/lobbade för att D skulle vara med andra barn. Filip hade tydligt visat att han inte ville ha D i bakhasorna hela tiden.

I förskoleklass till klass 1 var D låst på Hugo. Inga större bekymmer.

I klass 2 till idag är D låst på Hugo II. Det har skapat en del situationer och alla har lobbat för att han ska vara med andra barn också då Hugo sagt ifrån.

Idag är de bästisar och det brukar vara Hugo som tar initiativet till kontakt och om de ska träffas.

Jag hoppas att K inte är någon ny låsning. Ny skola och ny miljö för D. Och just K känns inte som ett pålitligt alternativ som vägledare åt D.....

Vad gör man??????

Ja, varför..

Varför kallas våra gåvor neuropsykiatriska          funktionshinder? -

Skolmötet.

Jag hänger i soffan. Helt tömd på all energi. Nu så ska jag bara ligga som en dö sill i ett par timmar. Tagit Diklofrenak för att lindra smärtorna och migränen. 

Så här gick skolmötet; Jag träffade idag specialpedagogen, kuratorn och rektorn från den vanliga skolan. Samt D's mentor och en till lärare.

Först fick de från den vanliga skolan veta lite mer om vem D är och hur han fungerar. Vilket stöd han behöver och i vilka situationer. Jag tog upp några punkter. Men faktiskt så var D's lärare och mentor de som tydligt pekade på vart han behövde stöd. De har verkligen lärt känna D riktigt bra.

D behöver större utmaningar än den lilla klassen på resursskolan kan ge. D besitter en stor förkunskap i olika ämnen och områden. Samtidigt som han backar alltmer i en störrr grupp. Han behöver vägledning och stöd i praktiska saker "mellan" ämnena och på lektionerna i en större grupp när han "fastnar" men han är så att han bara sitter där... utan att få nåt gjort. I den lilla gruppen funkar det utmärkt då lärarna och D samarbetar. I större grupper blir detta dock ett större problem.

Rektorn på den vanliga skolan hade redan haft en dialog med D's lärare i de ämnen som han är inkluderad i. Engelskan funkar utan problem. Där är D "som alla andra". Engelska är ett utav hans starkaste ämnen då han utövar språket flera timmar om dan genom datorspel och chat med andra spelare från andra länder.

Spanskan var dock "ganska bra"...... Ja, det förstod både jag och D's lärare. Det är ett nytt ämne där han inte heller har någon särskild förkunskap. Då sitter han och pratar istället när han inte riktigt vet vad han ska göra eller orkar. Här ser vi det tydliga behovet av stöd.

Likadant är det med textilslöjden. Han presterar på en låg nivå där samt skolkar.

Vi förklarade skolket med att D anser att den vanliga klassens schema också är hans schema. Han följer alltså deras schema och de slutar tidigare medan D har slöjd med sin resursskola. Jag talade om att han är låst på 6:ans schematider och anpassar sig efter dem, inte sitt eget schema. Lärarna på resursskolan har samma tolkning.

D behöver alltså konkret stöd på lektionerna när han fastnar eller det blir för jobbigt i miljön. Samt det som händer kring ämnena. Rätt material med sig, packat ner läxor, vilka läxor och så. Rent ämnesmässigt behöver han inget stöd då han har så stor kunskap och logik och är duktig.

Vi kom överens om att:

Slussa in D i vanliga skolan efter sportlovet. Ämne för ämne. Bit för bit. Gärna i samma klass som hans bästisar H och S. Tyvärr går K också där. Kan bli lite tufft...

I höst är målet att han fullt ut ska gå i den vanliga klassen förutsatt att det går bra med stöd osv. Vi spikar inget datum utan låter tiden mogna innan han helt kan gå där.

Under våren ska rektorn söka om resurspeng. Och får de resurspengar ska de rekrytera en resursperson åt D. Önskemålet är en ung kille där vi tror personkemin skulle kunna fungera. Gärna nån med dataspel som gemensamt intresse. Det kan ta tid att hitta någon. Nu hoppas jag bara att det finns resurspengar.

Det blir en resurs som får läsa av D och som kan rycka in vid behov. Som en vägledare och som håller samman allt i en tydlig struktur på högstadiet.

Jag betonade att jag inte låter D falla ännu en gång till i den vanliga skolan. Att jag kämpar för honom.

Min älskade son. Det är inte alltid du förstår hur världen fungerar i en helhet. Det är inte heller alltid vi andra förstår dig.

Jag kommer alltid att kämpa så att du ska få chansen att må bra. Kampen är tuff men samtidigt är den värd så mycket då du är en fin kille och min älskade son. I en anpassad miljö är du välfungerande och du är en mycket smart charmerande kille som många tycker om.

                           ♥

Tumme upp

Karln hängde med till ögonläkarn och tur var väl det. Hände lite grejer och så, men hem kom vi igen. Ungarnas syn är i dagsläget godkänt. Inga signaler på ushers. Dock inga garantier. Man behöver söva dem och göra ett ERG för att få svar. Men eftersom vi inte har synskador och då framförallt ushers syndrom i släkten så är risken mycket liten.

Så nu känns det skönt. Jag har dessutom skrivit en hel roman till Kassa from Hell. Jag har fått komplettera två gånger trots att jag skrev ca 5-6 a4 sidor. Idag kompletterade jag det sista.... om försäkringskostnaden för hörseltekniska hjälpmedel.

Igår skrev jag 2 a4 sidor med en massa siffror uträknat på alla kostnader för allt.. räkna ut mil, bensinpris, tullavgifter (dessutom olika avgifter beroende på tid) parkeringskostnader, medicinkostnader per dos och mängd osv osv. Låter lite men ni skulle ha sett alla uträkningarna...! Fågelholk look a like ;) Men nu tror jag att det värsta är över. Sen får vi väl se hur fk beslutar...... det kan gå lite hur som helst beroende på var man bor och vilka man har som handläggare bla bla.

Jag var iallafall ganska så  argumenterande när jag betonade att det ÄR merkostnader med trasiga tekniska prylar som mobiler datorer etc. De hade avslagit det då det inte räknas som merkostnad. Jo ho då! Jämfört med andra ungdomar i den här unge herrns ålder så har han pajat det mesta på kort tid och förväntar sig nytt hela tiden.. Medan slitage på kläder räknas som merkostnad. Jojomen! Ja kläder försvinner ju... Vinterjackan försvann.. D gick ju hem från skolan utan jacka.. I snö.. och klagade inte. Han var helt iskall. Bad hans lärare att hjälpa honom leta nästa dag så fick han låna min

(han TÄNKTE gå till skolan utan! Big no no, mama says!)

Vill visa en jättefin bild. Relationen mellan min son och vår bästis.

Neuropediatriska ögonmottagningen

Kl 8:30 är det dags. Synundersökning de luxe för båda små. Eftersom bilen är trasig ska vi åka kommunalt. Jag steg upp kl 5 för att hinna äta och vakna till med kaffe och tidning. Annars funkar jag inte överhuvudtaget under dagen.

Jag är lite nervös över hur jag ska få småbarnen att vara någorlunda lugna. Och de ska antagligen få ögondroppar också. Så de kommer att se luddigt. Jag blir ensam med dem. Jag ska packa ner mat, mellis och leksaker. En undersökning tar ca 2 timmar.

Jag är ganska nervös. Hoppas att allt är okej med L's syn. Alltså storsyrran. Hon har sagt flera gånger att hon har svårt att se i mörker. Hon är dessutom klumpig. Fast det sistnämnda kan ju vara adhd:n. Det vet vi inte. Lillebror har syn som en falk. Minsta lilla rörelse på sidan så snor han runt huvudet dit. Men inte syrran. Jag måste vifta med händerna allt närmre henne och nästan rakt framför henne innan hon ser på mig. Men det kan även vara det som kallas för hyperfokus om hon sysslar med nåt roligt eller tittar på nån film. Så vi vet ju inte förstås.

Det är dock bra att utesluta b l a Ushers syndrom. Jag har många kompisar och bekanta som har det. Och jag möter en del med det varje dag på mitt jobb. Så det är inget obekant för mig. Men jag är likväl nervös. Det är man ju vad det än gäller.

Nej nu är det väl dags att skaka liv i resten av familjen så att de hinner klä på sig och äta innan vi ska gå ner till spårvagnen i tjock snö...

Baj!

Vem har Asperger? En lista..

http://www.asperger-syndrome.me.uk/people.htm

beethoven|michelangelo|bill gates

Jag säger ju det. Min son är ett geni. Och det vet ju alla att genialiska smarta ungar är råbesvärliga för sina föräldrar
;o)

Adam Young - Owl City & Sheldon Cooper - The Big Bang Theory

 

Owl City - `Shooting Star´

Dancing with the Fireflies of Owl City  - intervjufilm

Min kommentar:
I Dancing with the Fireflies... tittar Adam på micken när det är hans tur att prata. Det väckte mina tankar. Min D har några gånger sagt till mig (när jag bett honom att titta på mig för att ha ögonkontakt med mig på något vis) att det är svårt att titta på någon samtidigt som han ska prata. Det blir så rörigt i huvudet då och han glömmer vad han ska säga.

Undrar just om Adam kände likadant och därför tittade på micken eller på annat istället för på intervjuaren? Det behöver ju faktiskt inte vara något alls, många känner eller gör säkert precis likadant. Så det här är bara mina egna funderingar.

Jag söker ibland jämförelser med D och någon annan som även har Asperger. För D känns inte fullt ut som en Addihaddis och inte heller som någon skolboksexemplar på Aspies trots att han har en hel del "lättheter" och "svårigheter" i båda områden. I och för sig är alla individer olika trots en och samma diagnos. Så det kan vara svårt att jämföra. Alla är ju uppbyggda på olika sätt och använder olika verktyg för att övervinna svårigheter m m. Sen hör ju personligheten till också.

Jag har träffat så många olika människor med de här diagnoserna och på vissa skulle jag inte ha märkt något alls om jag inte levt med den personen dygnet runt en längre tid medan andra är mer solklara efter en tids bekantskap, lite typ som Sheldon (se filmen nedan) som inte klarar av när rutinerna/strukturen rubbas några millimeter. Visserligen är säkert karaktären överdriven men man förstår iallafall tydligt vilka tankar Sheldon har i olika situationer.

The Big Bang Theory - Friendship Algoritm - Sheldon - ur ett av mina favoritavsnitt.

Varför jag skriver om Adam Young här är det här;

Citat från en intervju med Adam;

What do you like to sing in a karaoke setting? - I'm from Minnesota, and I have Asperger's syndrome.....

Källa: Newtimes Blogs Q&A

Officiella websiten: Adam Young Music

En urvriden trasa..

 

källa: Kung Över Livet

 

För en större bild - klicka här -

Jag vill!

Spasemester i Turkiet. En vecka för två personer, inklusive flyg, boende på spahotell och guidade turer. Avresa mars-april. Värde 7 792 kr, betala från 1 699 kr per person. http://bit.ly/WWTFnG

På fredag

Är det dags för möte på D's skola.
Jag kommer då att träffa rektorn, kuratorn och skolsköterskan från den vanliga skolan. Samt lärarna från resursskolan.

Jag har lite magont. Hur kan vi hitta en balans. Så att D inte faller ordentligt. Faller han, så kommer jag alltid att kämpa för honom. För hans bästa.

Det är dock inte alltid lätt att kämpa för någon som inte riktigt har insikt i varför.

D har börjat spåra ur lite. Han har ju överlappande diagnoser och det är inte alls till någon fördel. Han har börjat skolka för sitt eget nöjes skull (läs; låst i att träffa sina vänner som ibland slutar tidigare än han)

Han har börjat ljuga och/eller förenkla historier så att nu vet jag inte vart jag har honom angående nikotindilemmat, den slängda mobilen etc.

Han är väldigt svår att "styra" eller fostra. Jag menar. Treårstrotsen sitter ännu i.

Dock avväpnar jag ofta honom genom att skoja. Då kan han börja flina.

Humor har alltid varit mitt största vapen. Med humor får jag eller andra honom att slappna av och ibland kan det tom få honom ur tillståndet då han är på väg in i en låsning.

När han skulle besöka kontaktfamiljen första gången använde karln i huset humor som strategi redan i hallen då vi kom. Detta var förberett. Och det fungerade.

Åter till mötet på fredag. Vad ska jag göra.....!!

Jag kommer att tala om vad D behöver för stöd. Och jag kommer att ta upp behovet av en resursperson/assistent till D.

Jag tror mycket på en resursperson som kan lobba honom genom högstadiet och avstyra mindre bra ideer och stöda i kamratsamspelet. (Baktanke; inte hamna i dåligt sällskap)

D har alltid haft lätt för att bli utnyttjad av andra. Han har blivit utsatt för olika saker.

Det här med nikotinet slutade tydligen med att den här nye killen, K, hade kommit överens med D om att de skulle säga att det var D som hade cigaretterna och bjöd på dem. Att D hade fått dem av några killar på högstadiet.

När jag konfronterade D så bekräftade han först den förklaringen. Men senare, när jag till slut sa att jag inte alls trodde på det (det var några sakrr som jag inte tyckte stämde. Och min magkänsla sa också nåt)

Då började D gråta och sa att han vägrar peka ut någon av sina kompisar....

Jag fick till slut ur honom att det var den här K.

Jag undrar hur D tänker... Förstår han inte hur omfattande det kan bli? Vad konsekvenserna kan bli...?

Jag frågade honom om jag och min sambo var för snälla..

Jag undrar just det.. Ja. Man kan ju inte uppfostra barn som är som D.

Och vi bor i lägenhet. Inte så trevligt när D får utbrott. Som i förrgår. Ett lindrigt utbrott inkl skrik och smällande  av dörr vid midnatt.

Vi har ju grannar from the hell också. Liksom.

Grömögelostspäcklig fläskfile

Med egenhändigt gjorda klyftpotatis kryddad med rosmarin peppar salt och olivolja. Fläskfilen simmade i grönmögelostsås i ugnen.

Det var görgott att njuta av härligheten.

Som avslut på kvällen blev sambon febersjuk och D fick en låsning.

Tror att det är dax att kontakta hans läkare. Förstår inte hur hans beteende snabbt övergått till det här.

Mobilen som slängdes i backen. Efter insamling av vittnesuppgifter var det tydligen så att killarna (en kille som D numera umgås med, och när nåt händer så är han tydligen inblandad) lekte med mobilen. De kastade den mellan sig. Sen kom fler och då skulle de prova att se om den höll om den slänges på marken. Sen kom den här killen som slängde den nerförs trapporna.

Ridå.

Jag känner inte igen min egen son....

Och när di småe somnat...

...så njöt vi "stora" med ännu en till film. Den här filmen väckte våra tankar på livets olika vägar genom de besluten vi fattar och vår förhållningssätt till samhället och relationer. Jag och min sambo kände att det fanns flera slags poänger i filmens budskap. Och tidsmaskiner är alltid intressant ;)

Tänkvärd film. Och den var bra gjord med en bra handling. Det var en scen som jag inte klarade av riktigt, jag är mycket känslig när barn blir utsatta för något. Men det var under en kort tid på någon minut bara så jag kunde fortsätta att titta på filmen.

D tyckte också att filmen var bra. Den är från 15 år. Jag förstår inte hur tiden sprungit iväg. D fyller 13 i sommar..

Det viktigaste av allt är kärlek
glöm inte det!

♥ Fredagsmys ♥

Det är det bästa vi vet. Nu har vi lagt det värsta bakom oss. Nu har vi det mysigt tillsammans och tittar på cars 2. Tacos blev kvällens måltid. Småbarnen älskade att åka buss och sen tbana. Jätteroligt och spännande tyckte de! ♥

Oturen kommer sällan ensam.

Ögonläkarn sjuk. Bilen sönder. D skolkade. Jag haffat honom och tagit honom till skolan. En kille i skolan snodde D mobil och kastade den i marken så att den gick sönder. Sen tog han den och sprang iväg med den. Blir att åka hem till killens familj ikväll och konfrontera.  Nu åka kollektivt till förskolan. Hej!