D blir desto tydligare blir hans autism.
Jag har läst på flera håll att många barn först diagnostiseras med ADHD men att när de blir äldre utmärker deras egentliga huvuddiagnos sig - ofta får barnen då diagnosen asperger eller högfungerande autism när de går på mellanstadiet eller högstadiet. En del får det på gymnasiet eller som vuxna.
Jag kan förstå att i vissa fall är det svårare att utröna om barnet har enbart adhd eller asperger som litet då barnet uppvisar svårigheter i ungefär samma områden i diagnoskriterierna för både ADHD och AST (autismspektrumstillstånd)
Men jag personligen har från första början känt att det är autism som D har som huvuddiagnos. Sen han började utredas som 9-åring.
Många förstår verkligen inte vidderna av svårigheterna vi tampas med dygnet runt. Många tror att det handlar om att vara strängare. Det är helt fel.
Jag läste i förrgår en ung vuxen Aspiekilles beskrivning av det här med kläder som är tajta eller känns obekväma. Sen skrev en annan ung vuxen Aspergare om att när han var barn var det typ katastrofalt om datorn inte fungerade. Idag har han lärt sig att sånt händer. Och att han då får försöka fixa till datorn.
Detta hoppas jag att D också lär sig. D blir så frustrerad när datorn inte gör som han vill. Och den frustrationen är inte bra vare sig för honom, oss, barnen, inventarierna och grannarna.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar