Titt-ut

Storebror är förmodligen inte ensam. Kanske har vi ytterligare ett NPF-barn som håller honom sällskap.
Då är hyperaktiviteten och koncentrations/uppmärksamhetsproblemet det främsta.
Detta har de lagt märke till på förskolan. Jag har varit i samtal med specialpedagogen där.
Jag är absolut inte förvånad. Har förstått att så kan det vara. Och andra föräldrar har nämnt hur aktiv/livlig och orädd vårt mellanbarn är i jämförelse med deras jämngamla barn.
Det är ingen fara. Det är bara skönt att veta. Det är inga allvarliga och negativa problem.
Men idag fick barnet en tillsägelse från sin gympafröken - just för att h*n inte kunde vänta på sin tur & var så uppvarvad och stimmig och bara flög runt på hinderbanan.
Sånt här ska inte behöva hända. Men det gör det. Hela tiden. Även hemma. Tillsägelser. Men vi har inte anpassat tillräckligt bra, det handlar om det. Inget annat.

Som sagt - det är bara skönt att få det bekräftat.
Kanske kan då de sönderhackade nätterna också förbättras.

En ny resa är på gång.
Våra barn är vårt allt. Alla är olika varandra. Trots blodsband.
Real Love!