Skolmötet.

Jag hänger i soffan. Helt tömd på all energi. Nu så ska jag bara ligga som en dö sill i ett par timmar. Tagit Diklofrenak för att lindra smärtorna och migränen. 

Så här gick skolmötet; Jag träffade idag specialpedagogen, kuratorn och rektorn från den vanliga skolan. Samt D's mentor och en till lärare.

Först fick de från den vanliga skolan veta lite mer om vem D är och hur han fungerar. Vilket stöd han behöver och i vilka situationer. Jag tog upp några punkter. Men faktiskt så var D's lärare och mentor de som tydligt pekade på vart han behövde stöd. De har verkligen lärt känna D riktigt bra.

D behöver större utmaningar än den lilla klassen på resursskolan kan ge. D besitter en stor förkunskap i olika ämnen och områden. Samtidigt som han backar alltmer i en störrr grupp. Han behöver vägledning och stöd i praktiska saker "mellan" ämnena och på lektionerna i en större grupp när han "fastnar" men han är så att han bara sitter där... utan att få nåt gjort. I den lilla gruppen funkar det utmärkt då lärarna och D samarbetar. I större grupper blir detta dock ett större problem.

Rektorn på den vanliga skolan hade redan haft en dialog med D's lärare i de ämnen som han är inkluderad i. Engelskan funkar utan problem. Där är D "som alla andra". Engelska är ett utav hans starkaste ämnen då han utövar språket flera timmar om dan genom datorspel och chat med andra spelare från andra länder.

Spanskan var dock "ganska bra"...... Ja, det förstod både jag och D's lärare. Det är ett nytt ämne där han inte heller har någon särskild förkunskap. Då sitter han och pratar istället när han inte riktigt vet vad han ska göra eller orkar. Här ser vi det tydliga behovet av stöd.

Likadant är det med textilslöjden. Han presterar på en låg nivå där samt skolkar.

Vi förklarade skolket med att D anser att den vanliga klassens schema också är hans schema. Han följer alltså deras schema och de slutar tidigare medan D har slöjd med sin resursskola. Jag talade om att han är låst på 6:ans schematider och anpassar sig efter dem, inte sitt eget schema. Lärarna på resursskolan har samma tolkning.

D behöver alltså konkret stöd på lektionerna när han fastnar eller det blir för jobbigt i miljön. Samt det som händer kring ämnena. Rätt material med sig, packat ner läxor, vilka läxor och så. Rent ämnesmässigt behöver han inget stöd då han har så stor kunskap och logik och är duktig.

Vi kom överens om att:

Slussa in D i vanliga skolan efter sportlovet. Ämne för ämne. Bit för bit. Gärna i samma klass som hans bästisar H och S. Tyvärr går K också där. Kan bli lite tufft...

I höst är målet att han fullt ut ska gå i den vanliga klassen förutsatt att det går bra med stöd osv. Vi spikar inget datum utan låter tiden mogna innan han helt kan gå där.

Under våren ska rektorn söka om resurspeng. Och får de resurspengar ska de rekrytera en resursperson åt D. Önskemålet är en ung kille där vi tror personkemin skulle kunna fungera. Gärna nån med dataspel som gemensamt intresse. Det kan ta tid att hitta någon. Nu hoppas jag bara att det finns resurspengar.

Det blir en resurs som får läsa av D och som kan rycka in vid behov. Som en vägledare och som håller samman allt i en tydlig struktur på högstadiet.

Jag betonade att jag inte låter D falla ännu en gång till i den vanliga skolan. Att jag kämpar för honom.

Min älskade son. Det är inte alltid du förstår hur världen fungerar i en helhet. Det är inte heller alltid vi andra förstår dig.

Jag kommer alltid att kämpa så att du ska få chansen att må bra. Kampen är tuff men samtidigt är den värd så mycket då du är en fin kille och min älskade son. I en anpassad miljö är du välfungerande och du är en mycket smart charmerande kille som många tycker om.

                           ♥