Ja, utbrotten och låsningarna. Kombinera dem med varandra så vet du att du lever. Detta är inte roligt vare sig för den som har dessa och för de som finns i trygghetsnätet, dvs föräldrar.
Utbrotten i sig är ganska okej, inte så farligt illa. Om vi hade bott någonstans i ett hus inne i skogen. Då hade han kunnat skrika och härja när han är i affekt. Vi hade väntat ut det värsta.
Men i lägenhet funkar det ju förstås inte lika bra.
Det värsta är när han låser sig. Hans största och längsta låsningar har faktiskt kommit väldigt sällan sen han fick börja med Fluoxetin.
Men de mindre låsningarna och att han bestämt sig, punkt. Är lite besvärliga de också.
Funderar så på att införa lite mera krav på D efter sommaren. Först börja lite under sommaren då vi är i sommarstugan. Att han städar efter sig tex.
Härhemma funkar det inte alls. Han anser att allt är vårt fel. Att vi lämnat glaset med vätska i (till medicinen) hos honom och sen inte tar med oss/hämtar det senare. Och det slutar med att han har 5 glas 4 tallrikar m m på datorbordet. Efter mitt "tjat" om att han ska plocka med sig disken och lägga det i köket. Det blir.ändå vi i sluändan som gör det. Ibland gör han det själv.
Han totalvägrar att skölja disken under kranvattnet och att lägga det i diskmaskinen för att det är äckligt...
Om han klarar av att stå ut med att göra det hos nån annan (han håller ihop jäkligt bra) så tycker jag faktiskt att han ska kunna samma sak hemma. Men nej.
Ska prova diskhandskar åt honom.
Sen ska jag fixa smutstvättkorgar. En för rena kläder som han kan använda igen och en för smutsiga kläder som ska tvättas. Med namnlappar på korgarna.
Jag får försöka hitta någon väg till en lösning på de här sakerna.
Ja just det. Lägg till att han är...
Pretonåring!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar