Varför nu?

Sitter på ett tåg som tar mig från vår stad.
Får ett mail från sonen.

Inget busskort. Inga pengar. Sambon åkt hemifrån till jobbet. Sonen hemma och har panik. Vet inte hur han ska ta sig till skolan. Rädd för att missa spanskan.

Jag säger att han kan cykla.

Detta medför flera mail oss emellan. Han är rädd för att cykla fel. Cykla vilse. Inte hitta. Hans senaste mail löd:

Men mamma. Jag är rädd!

Varför sitter jag på ett tåg just nu. Jag borde vara där och hjälpa honom!
Finnas. Stötta.

Nu har jag inte hört från honom mer. Antagligen förslker han nu cykla till skolan ändå. Jag hoppas att han inte cyklar på stora vägen... jag instruerade honom noga, flera gånger, att cykla på cykelbanan invid stora vägen.

Snälla! Låt det här lösa sig! Låt sonen lyckas nu! Så att han kommer tilö skolan (har en del frånvaro där) och att han cyklar rätt och känner sig lugnare/modigare)

Cyklar han vilse så sa jag att han skulle fråga nån om vägen. Antingen till skolan eller hem igen.

Jag har en sån knut i magen nu.

Update.

Han är inte i skolan enligt det automatiska meddelandet i Infomentor: D har haft ogiltig frånvaro.

Nu åker sambon hem igen från jobbet för att leta efter D.

Jag känner mig så oerhört maktlös nu där jag sitter på tåget långt ifrån hemmet.

Jag kanske inte borde ha åkt. Men det är ju en tjänsteresa. Jag måste..

Fan.