Känns som att jag bara blir tröttare och tyngre allteftersom tiden går. Hela kroppen känns seg och värker. Huvudet är som sirap.
Det händer saker i en jämn ström känns det som.
Nu har sonen fått ytterligare fler betygsvarningar bara för att jag inte lägger ner lika mycket tid och kraft på hans skolarbete från i julas då vi lyckades stryka bort några varningar från listan.
Bara för att jag varit tvungen att prioritera annat ett slag.
Jag hinner inte återhämta mig innan nåt nytt händer.
Det är ju inte bara sonen utan så annat också.
Jag försöker så gott jag kan. Det är ibland svårt. Och jag kan känna mig ensam.....
Jag ska kämpa vidare. Självklart. Jag har aldrig varit den som gett upp. Även om det varit nära....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar