Att hamna i ett ekorrhjul är frustrerande. Hjulet sätts i snurrning och successivt snurrar det allt snabbare. Till slut har man inte förmågan att stoppa hjulet, man vill så gärna men det går inte. Inte förrän något händer. Vad krävs för att något ska hända?
Ett förtydligande; När konflikterna överlappar varandra och det positiva försvinner i fjärran - hamnar man i en ond cirkel. Och det behöver brytas, det vet vi. Men orken och motivationen försvinner likt en rökridå som är på väg att upplösas.
Men, en dag så kommer det. Brytningen!
Sonen, min unike speciella underbare son har i några dagar kommit hem tidigare från skolan. Han har hoppat över fritidstiden. Och dessa dagar har han varit glad och lugn. Som ringarna på vattnet efter en droppe sprids detta lugn och även vi blir glada, lugna och sansade.
Måhända att han spänner sig under dagarna och kommer hem för att ladda ur. Detta kallas för kaos. För honom, för oss. För alla!
En dag sa han till mig, min unike pojke: Mamma, det är skönt att bråka hemma. Då är det bara en mot mig, den andra har lillasyster. Jag vill inte bråka i skolan för då är det fler mot mig. Men ibland visar jag fingret när de (tre killar) är dumma mot mig. De andra är sjysta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar