Yeah!

Imorse sa de hej till sambon. Så nu kan vi nog släppa det magonda för tillfället.

Det är verkligen inte lätt att gå på tårna kring D och hans humör.

D verkar inte ha varit på engelskan i förra veckan heller.

Va fan......!

Och inte har någon av de inblandade från skolorna svarat på mitt senaste mail med förslag på hur vi ska kunna tydliggöra D's schema och att vi gemensamt bör utforma någon handlingsplan.

Det som känns skönt är att svärmor har tagit del av mailet. Det är ett stöd och en styrka för mig.

Det är inte lätt som förälder, att vara besvärlig och kräva att ens barn får ett bemötande utifrån sina behov.

Jag skulle egentligen vilja skriva in honom i en ren aspergerskola. Helleborusskolan.  Har hört mycket gott om den.

Men det får D själv bestämma. Tids nog.

Och det hänger också på om vi lyckas köpa ett rad/kedjehus i den kommunen som vi vill bo i.

Den skolan finns där. Och det finns också ett gymnasium där.

Det finns faktiskt tre olika asperger/hfa skolor i den kommunen. Wow!

Sonen är så pass social att han behöver likasinnade.

Samtidigt som vi märker att han behöver stöd i de praktiska sakerna kring ämnena. Tjat..

Jag börjar sakna hans gamla lärarinna. Som han hade mellan klass 2 till 5.

Hon hade bra bemötande av honom. Och ställde upp utanför arbetstid. För att D inte skulle halka efter, om han inte hade förstått något under lektionstid.